Intensifier

När regeringen bröt isen och lade fram FRA 2.0 blev jag uppringd av Expressen. De frågade om jag tyckte att ändringsförslaget var okej och jag svarade något i stil med “givetvis inte”. Resultatet nån timma senare blev en affektskriven artikel som underkänner förslaget som “fasadputs”. Den fluffiga terminologin är dock mindre lyckad i längden, men å andra sidan hade man ju inte så mycket att gå på då… dimridåerna låg täta och det snackades om “trafikstråk”.

Nu börjar dimman lätta och det har kommit en promemoria som Frendo har granskat. Man har jobbat bort begreppet “trafikstråk”, men frågan är om det duger. Nej, det gör det inte! Läser man promemorian står fortfarande:

Enligt 6 kap. 19 a § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation är operatörer som äger tråd i vilka signaler förs över Sveriges gräns skyldiga att överföra signalerna till samverkanspunkter. Vid samverkanspunkterna får signalspaningsmyndigheten i teknisk mening tillgång till trafiken och kan göra de urval som är nödvändiga för att reducera trafiken till en hanterlig och innehållsmässigt relevant mängd. Det sker i flera led. I det första ledet genomförs en s.k. datareduktion, vilket innebär att endast vissa signaler väljs ut för vidare urval. Urvalet sker på grundval av huvudsakligen tekniska parametrar utifrån myndighetens kännedom om i vilka signalbärare sådan trafik som är relevant för försvarsunderrättelseverksamheten kan återfinnas. Efter datareduktionen återstår endast en begränsad del av den gränsöverskridande trafik som operatörerna har överfört till samverkanspunkterna.  (sid. 41, min fetstil)

FRA kommer alltså kontinuerligt att få tillgång till inhemsk trafik av rent tekniska skäl. Kravet är att denna trafik ska raderas vid upptäckt, men det innebär samtidigt att intrånget i skyddet för privat kommunikation redan är fullbordat.