Intensifier

Jérémie Zimmermann från aktivistgruppen La Quadrature du Net pratade under rubriken Campaigning on the “Telecoms Package”. Grundtesen; som är ett återkommande tema för hela konferensen, aktivismen och diskursen, är att politiker inte greppar vad de beslutar om när de lagstiftar om nätet.

La Quadrature du Net var dock inte nedkörda i denna retorik utan talade om hur aktivismen behövde ett bättre “tool kit” för att driva frågorna med större magnitud. Styrkan in nätaktivismen ligger nämligen i vad de kallar “bottom-up innovation model“, alltså självorganiserad gräsrotsaktivism.

I Frankrike kan nu hyrsnutarna stänga av internetabonnemang, och dessutom permanent banna abonnenterna från att teckna nya abonnemang om de gör intrång på upphovsrättsliga frågor. I jämförelse med antiterrorlagarna är detta ett fall som går längre. Det enda som krävs för ett “digital proof” är ett IP-nummer, vilket är ett problem vi måste lösa i framtiden.

Telekompaketet är problematiskt på flera punkter. Bland annat talas där om “lawful applications and services” som verkar vara en gummiparagraf, eftersom det kan tolkas väldigt brett. Vidare skall medlemsstaterna se till att abonnenterna är välinformerade om vad lawful content är för något, men hur ska man kunna bli informerad om definitionen är luddig? Som vanligt med direktiv från EU är de notoriskt fluffigt skrivna, men tydligt är ändå att “restriktioner” i tillgänglighet kommer att införas. Den enda motiveringen är att dessa ska vara “rimliga” och “proportionerliga”, och att de ska främja lawful content. Det är på så sätt ett slags cirkelresonemang, och implementeringen av detta direktiv kommer nog att variera mellan medlemsstaterna.

Men nu till det skrämmande. Zimmermann citerar Amandment 4b ur förslaget:

“Traffic data may be processed by any natural or legal person for the purpose of implementing technical measures to ensure the security of a public electronic communication service /…/”

Den ständigt närvarande trafikdatan! Det är alltså okej för “naturliga eller legala personer” (nån juridiskt kunnig får gärna förklara vad detta betyder precist) att genomföra panspektrisk övervakning på våra abonnemang.

Zimmermann gjorde ett ontologiskt påstående: “Law is code”. Den kan hackas, och det blir bättre om man släpper ut den i offentligheten, och då kan man “patcha” den så att den innehåller mindre buggar.

La Quadrature du Net har en mycket utförlig wiki som går igenom telekompaketet grundligt. För den som vill gå vidare är detta en bra startpunkt. De har till och med exempel på hur telefonkonversationer med europaparlamentariker kan gå till och hur svårt det är att “debugga” deras fel. De har till och med en hel verktygslåda för hur man “bryter sig in” (i metaforisk bemärkelse) i parlamentet för att tala med politikerna. Den 24 september är omröstningen, så det är bara att följa instruktionerna! Om det ringer folk från alla medlemsstater så kommer det börja snackas i korridorerna i Bryssel, och då finns det kanske en chans att bilda opinion.

Därefter pratade Markus Beckedahl om hur lobbygruppernas icke-transparens var ett problem. Ofta får “offentligheten” bara en mycket kort tid att läsa och granska förslagen, vilket gör att grupparbetet måste vara mycket snabbt. Detta käner vi igen från FRA-lagens genomkuppande, och är något vi måste vänja oss vid. Beckedahl talade även om pragmatism. Oavsett partifärg (undantaget den bruna) gäller det att stödja den som uppfyller ens mål bäst och kritisera de som vill kastrera nätet. De tog här upp Fjellner som exempel på en ohelig allians där de konservativa helt plötsligt var mera progressiva än de polska socialisterna. Återigen, nätpolitiken har inget med höger-vänster att göra!