Flyg, diagram & fylum och Woolgar

Steve Woolgar som kanske är mest känd för att ha skrivit boken “Laboratory Life ” tillsammans med Bruno Latour gjorde en intressant reflektion om flygplatser och deras sociologi pÃ¥ 4S/Easstkonferensen. Copyriot efterlyste fler studier, och när man ändÃ¥ är pÃ¥ plats pÃ¥ Schiphol kan det vara idé att försöka spegla Woolgars förslag genom deleuzeoguattariansk och fylogenetisk begreppsapparat.

Genom en kort antropologisk fältstudie prövade Woolgar att ifrågasätta den berömda hundramillilitersregeln. Genom att visa på en transkriberad intervju mellan honom själv och säkerhetsvakten lyckades han fånga ett intressant fenomen. Reglerna på flygplatser är självrefererande och går inte att ifrågasätta. Om man frågar varför man inte får ha med sig en flaska vatten ges inte en extern förklaring, utan regeln finns där eftersom det är en regel. Därefter gjorde han om experimentet vid ett annat tillfälle och hade då cirka femtio milliliter i en halvlitersflaska, något som heller inte är tillåtet enligt reglerna. Dock lyckades han passera utan att någon uppmärksammade flaskan. Då fortsatten han sin studie genom att gå fram till människor innanför sec-check och fråga dem vad de tyckte om att han hade tagit in flaskan trots regelbrottet. Då uppmärksammade han något uppseendeväckande. Människor blev rädda för honom och började nervöst gå åt ett annat håll. Detta mönster upprepade sig gång efter gång och till slut gav han upp hoppet.

Detta är mycket intressant, men tyvärr gör inte Woolgar mer av det. Det är faktiskt ett tecken pÃ¥ hur subjektiveringsprocesserna i panspektron formas genom denna extrema institution kallad flygplatser. Woolgar är nämligen ingen skum människa utan en vit och välklädd brittisk akademiker, men ändÃ¥ blir människor oroliga mot detta avvikande frÃ¥n flygplatsens normala ordning, en ordning som gör platsen till ett smÃ¥tt otrevligt ställe. Men denna lätt bittra avsmak som jag delar med Rasmus mÃ¥ste förklaras pÃ¥ ett djupare plan. Woolgar poängterade att flygplatser är ett av de fÃ¥ ställena i världen där man inte fÃ¥r skämta eftersom man dÃ¥ riskerar att hamna i finkan. För att man skämtar… vad är det som producerar ett sÃ¥dan hemskt ställe?

På plats på Schiphol International Airport är det därmed dags att ta på sig de flödesontologiska glasögonen, beställa in ytterligare en Heineken, samt skruva upp volymen. För att förstå den lydnad och subjektiveringsprocess som realiseras på en flygplats räcker det inte att förstå vad som händer inne i huvet på vakter och passagerare, utan vi måste tala om dubbelartikulationer för att göra subjekt och objekt likvärdiga på ett analytiskt plan (och alla andra plan också, förutom juridikens och poesins överkodningar).

We may draw some general conclusions on the nature of Assemblages
from this. On a first, horizontal, axis, an assemblage comprises two segments, one of content, the other of expression. On the one hand it is a machinic assemblage of bodies, of actions and passions, an intermingling of bodies reacting to one another; on the other hand it is a collective assemblage of enunciation, of acts and statements, of incorporeal transformations attributed to bodies. Then on a vertical axis, the assemblage has both territorial sides, or reterritorialized sides, which stabilize it, and cutting edges of deterritorialization, which carry it away.

När man passerar security check upprepar sig ett friktionsfritt och redundant händelseförlopp. Ibland händer det att någon vilsen turist inte har uppmärksammat reglerna och ombeds då att slänga vattenflaskan i en papperskorg. Ingen protesterar mot detta utan man lyder snällt. I värre fall händer det att någon har glömt en fickkniv eller andra vassa föremål och en viss besvikelse kan uppstå, dock finns det ingen möjlighet att protestera.

Assemblaget röntgenapparat-metalldetektor-säkerhetspersonal är inte enbart en sammankoppling av materiella kroppar utan innehåller även en mycket snävt definierad teckenregim. Men vi börjar med den kroppsliga agencement som har en del spännande effekter. Troligtvis är det bara läkarkontrollen som har en mera detaljerad gaze (synlighet, blick) än detta hemska fångstapparatsassemblage (apparatus of capture). Inte nog med att hela din packning blir genomsökt ned i minsta detalj, det innebär även ett utlämnande till de anonyma människor som står bredvid dig. Mediciner och personliga artefakter måste placeras i genomskinliga plastpåsar och om det tjuter i metalldetektorn tillåts en anonym människa föra sina händer över hela din kropp, något som man sällan skulle tolerera på krogen eller på gatan. Men varför tillåter vi denna förnedring? Det är en sak att blogga om det, eftersom då är man inte en del av assemblaget. En protest är endast giltig i den konkreta händelsen som är nedsänkt i hela flygplatsens sociala kropp.

NÃ¥väl, pÃ¥ bilderna ovan visas händelseförloppet (skon förklaras nedan). Först den obligatoriska universella moduleringen. Den automatiska incheckningsmaskinen sänder en signal till det center of calculation som registrerar att jag närmar mig sec-check, och jag tillskrivs den expressiva identiteten “passagerare, svenskt pass”. Väl framme skymtar det maskiniska innehÃ¥ll som gör alla former av ifrÃ¥gasättande omöjligt. Utan att bli upptäckt lyckades jag fotografera assemblaget människa-automatgevär-skottsäker väst som genom sin uniform fÃ¥r den ambivalenta identiteten “flygplatsmilitärpolis”. Automatgeväret har ju en historiskt bevisad effektivitet att kunna sätta stopp för stora mängder människor, men givetvis är den inte till för att faktiskt avföras in i en orolig folksamling, utan är istället det materiella content av order-word assemblaget: “Gör som du blir tillsagd och ta av dig bältet”. PÃ¥ brittiska flygplatser finns det alltid en skylt som säger att man inte fÃ¥r käfta med personalen och att man dÃ¥ grips, men med delegeringen till maskingeväret som order-word behövs inga skyltar.

Vi forsätter vår kurs i lingvistik genom att förtydliga hur order-word assemblages funkar:

On the one hand, the ship-machine, the hotel-machine, the circus-machine, the castle-machine, the court-machine, each with its
own intermingled pieces, gears, processes, and bodies contained in one
another or bursting out of containment (see the head bursting through the roof) On the other hand, the regime of signs or of enunciation: each
regime with its incorporeal transformations, acts, death sentences and
judgments, proceedings, “law.”

Ni som är nördiga nog att ha läst Kafka ser ganska snart vad Deleuze & Guattari har i Ã¥tanke (Der Prozess, Amerika… osv). Svagheten med A Thousand Plateaus som empirisk filosofi är just översköjlningen av litterära referenser, och här fÃ¥r man ge Foucault cred för att han gjorde ett mycket bättre empiriskt arbete. Men till detta kan vi lägga “the airport-machine” som i sanning fungerar maskiniskt. Men vÃ¥r fylogenetiska betraktelse visar att det inte bara handlar om “pieces, gears, processes” utan som jag tidigare nämnt är flygplatsen en kombination av energibaserade och panspektriska maskiner. Även om kön till röntgenapparaterna liknar en fängelsekö, sÃ¥ kan den inte totalisera denna regim eftersom det skulle göra att ingen ville flyga. Istället utgör flygplatsen ett variabelt rum som alltid har potentialen att genomgÃ¥ en incorporeal transformation:

In an airplane hijacking, the threat of a hijacker brandishing a revolver is obviously an action; so is the execution of the hostages, if it occurs. But the transformation of the passengers into hostages, and of the plane-body into a prison-body, is an instantaneous incorporeal transformation. (ATP: p. 81)

Om jag skulle ha ett bombbälte pÃ¥ mig och hota att spränga mig i luften sÃ¥ genomgÃ¥r jag i flygplatsens sociala diagram omedelbart till en terrorist. Om Schlingmann fÃ¥r som han vill kommer FRA att sköta terroristklassificieringen pÃ¥ bred front istället för bara pÃ¥ flygplatser. Troligtvis blir jag skjuten i huvudet med mitt bombbälte, precis som Charles de Menezes, eftersom man inte fÃ¥r träffa bomberna med automatgeväret. Om jag är lite berusad och börjar argumentera med personalen förvandlas jag till en brottsling och kan avvisas och bötfällas. Om jag lämnar väskan i flygplatsbaren förvandlas den till en bomb och blir ett objekt som skall forslas iväg (“subjektivering” är inte bara en mänsklig företeelse).

Det är detta som gör flygplatser till jobbiga ställen. Potentialiteten och omedelbarheten att förvandlas till en terrorist, en brottsling eller en bomb är hela tiden närvarande och formerar därmed en sjukt förutsägbar social ordning. På en tågstation finns fortfarande en öppning i dessa transformationer.

Woolgar var inne pÃ¥ detta spÃ¥r när han talade om sin vattenflaska och människors reaktioner mot den. Eftersom den är avvikande i vad som förväntas pÃ¥ en flygplats var den inte längre en flaska, utan ett föremÃ¥l som väckte misstanke, kanske en bomb. Dessa transformationer ligger alltsÃ¥ inte bara pÃ¥ en juridisk nivÃ¥, inte heller pÃ¥ en polisiär. De smittar av sig även pÃ¥ passagerarna. En arab som lämnar väskan och gÃ¥r snabbt mot utgÃ¥ngen… ta skydd!

Medan jag sitter och skriver lämnar en japansk kvinna en bok, en mobiltelefon och en fickdator bredvid mig och ber mig hÃ¥lla ett öga pÃ¥ dem. Undrar vad det kan vara… nej, det är nog ingen fara, jag litar pÃ¥ den kompetenta personalen… eller?

Det krävs alltså mycket lite för att den mellanmänskliga tilliten skall raseras i flygplatsens sociologi.

Ett gated community community bör vara den närmsta sociala instans som den abstrakta flygplatsmaskinen, som repeterar sig globalt. Vi talar om instängning i rummet, kontroll av kroppar, panspektrisk övervakning och ekonomisk stratifiering (trots lågprisbolagen är det mest välvårdad medelklass och uppåt som flyger). Även nattklubben ligger nära; Identifikation, kroppsvisitation och stratifiering.

GÃ¥rdagens besök pÃ¥ en salsaklubb resulterade att jag efter tvÃ¥ timmar ombads att lämna klubben pÃ¥ grund av mina skor!? Inte heller här är det tal om att protestera eftersom väktare bÃ¥de saknar en vilja till ett rationellt samtal och precis som flygplatspersonalen har ett självrefererande regelsystem. “Här fÃ¥r man inte ha sÃ¥dana skor”... frÃ¥n klubbesökare till avvikare i en halv sekunds incorporeal transformation.