FRAktivism – NÃ¥gra möjliga vägar

Brokep skriver idag om en skiss över att skicka trafik genom FRAs “samverkanspunkter”, inuti krypterade jättetunnlar. Detta system gör att man slipper installera mjukvara hos klienterna, och det omöjliggör troligtvis de panspektriska sociogrammen. En sÃ¥dan lösning är bra eftersom den inte kräver nÃ¥got speciellt av användarna, Ã¥tminstone inte om den börjar användas av vÃ¥ra internetoperatörer pÃ¥ bred front. Det kostar dem inte sÃ¥ mycket, och deras tjänster blir mycket bättre. Innan trafiken passerar FRAs tvÃ¥ngskopiering kryper den in i en säker tunnel.

Brokeps inlägg har lett till en mycket intressant debatt på Andreas Ekströms blogg om relationen mellan Lagen™ och teknologisk aktivism. Ekström har givetvis fel, att använda sig av lagliga medel för att skydda användarnas nätvaro från fluktande myndigheter eller företag är alltid okej. FRA är ett säkerhetshot, och vi måste säkra internauterna från att det byggs sociogram som råkar visa false positives och flagga rött på Lovön. Datalagringsdirektivet är en fruktansvärd bugg på internet, och vi måste se till att loggfilerna inte skapas. De kan läcka, missbrukas och användas för repression. Som journalist på en tidning borde Ekström genast koppla till meddelarskyddet som man åtminstone förr tog på stort allvar inom journalistkåren. FRAktivism är meddelarskydd done properly, något jag skrev om i SvD dagen innan den ödesdigra FRA-dagen.

Om den rödgröna regeringen stänger FRA, kanske med hjälp av Piratpartiet, och dessutom ser till att Sverige blir det land som avskaffar datalagring i EU, då behövs inte dessa teknologiska medel.

Men som läget är nu mÃ¥ste vi börja tänka pÃ¥ cipherspace, nätets tunnlar av krypterad information. Om 00-talet var decenniet dÃ¥ cyberspace imploderade och man äntligen slutade tänka internet som en “virtuell värld”, sÃ¥ kanske 10-talet är cipherspace+hackerspace. Utforskandet av vad teknologier kan göra för oss användare är större än nÃ¥gonsin. Nu dyker vi in och ut genom kryptotunnlar och intresset för hackerspaces börjar bygga upp ett tryck. Göteborg är pÃ¥ gÃ¥ng.

Dock kräver FRA/Datalagrinsdirektivsskyddet en mångfald av lösningar. Det finns som tur är fler projekt på gång.

Werebuild/Telecomix gör en hel del kreativa saker med i2p-darknets. Bland annat går det att komma åt irc.telecomix.org via i2p och långångna planer finns på att köra så att faxpad.org även ska funka helt anonymt. Etherpad är ju en mjukvara som är ganska klantigt skriven när det kommer till anonymitet – bara tanken på vilka sociogram en pad kan skapa är ganska skrämmande. Men det är bara att patcha.

En anna lösning är att dra en egen kabel över till Finland eller Norge. Detta projekt har diskuterats på IRC och det vore inte helt omöjligt, både som en faktisk lösning och som en politisk provokation. Volontärer på båda sidor av nationsgränserna krävs, klusterfinansiering av kablar måste fixas, och några spadar kan ju inte vara så svåra att vaska fram. Om FRA vill spana på kabeln får de försöka sätta upp en samverkanspunkt i skogen. (För övrigt vore det väldigt lulzigt att gräva en kabel i sommar. Fuck Hultsfred, vi bygger FRAfred).

Ett fjärde projekt, som kanske är lite way out, är att bygga MikroKopter drones. De skulle kunna frakta flashdiskar och hårddiskar över nationsgränserna genom att precisionsflyga i luften. Med terabytediskar får man hög bandbredd men långsam ping, så visst tålamod krävs. Genom viss vidareutveckling borde de kunna automatiseras för att docka diskarna [skynet-alert] och med ett trevligt webbgränssnitt skulle man kunna checka in sin data och göra den redo för flight. Om FRA vill spana får de skicka upp kalla-krigetskutorna JAS 39-Gripen.

FRAktivismen är oerhört viktig av tre anledningar. För det första är den i sig opinionsbildande, vilket diskussionen kring Brokeps inlägg i debatten visade. FRA och Datalagringsdirektivet måste bli valfrågor, och för att partipolitiken ska kunna ställas till svars krävs det att vi kommer med kraftfulla tekniska argument.

För det andra skapar utvecklingen av anonyma verktyg en internEtionell teknologitransfer som gör att nätaktivister lättare kan hjälpa andra nätaktivister i diktaturer. Exempelvis används instruction.telecomix.org i Iran, och Tor och VPN blir allt viktigare för att få ut information ur dessa konflikthärdar.

För det tredje är stegen mot anonymitetslösningar något som tar internet ett steg närmare internetanvändarna. Att sätta sig in i hur nätverk fungerar, att öppna den svarta lådan som finns under tangentbordet på en laptop, är en form av teknologisk emancipation. Internet är vårt viktigaste kommunikationsmedium och som medborgare kan vi endast kontrollera det om vi vet hur det funkar.

Tar vi inte den chansen kan vi likaväl slÃ¥ pÃ¥ TVn igen…