En stat, vissa företag och många pyramidala organisationer är alltid serious business, och de legitimerar sin existens som serious business.

Och ja, om det bara är lulz i ex en kommentarstråd eller i en kanal är det inte trollande längre, utan något annat, vilket i och för sig inte behöver vara sämre. Dock, för att en praktik ska kunna räknas som trollande krävs det antingen att serious business möter andra serious business (vanligt), att serious business stöter på lulz. Om lulz stöter på serious business blir det oftast bara “moar lulz”, dvs ytterligare energi att trolla vidare.

Det är anledningen till att lulztroll kan trolla dem alla, medan sorgetroll enbart kan trolla annan serious business. Det som trollas är alltid serious business. Det som trollar kan drivas av såväl lulz som en helt annan serious business.

mlowdi: Du har enligt denna min uppfattning alldeles rätt. Själva trollandet är ju inte lulz, utan det sker i mötet mellan lulz och serious business. En tråd där deltagarna bara kastar narvalar och longcats på varandra är inte trollande – eller lulz, för den delen.

Men som sagt, kanske är jag bara alltför serious business för att haja lulzologins begreppsapparat.

Men, jag tror inte att det med nödvändighet måste vara så. Vissa trollningar kan uppstå spontant eller utan att det finns en motpol. Ex. att trolla en nation eller ett företag eller organisation kan ju vara av helt andra anledningar än att man provocerar sorgetroll.

Marcus:

1. Nej, de måste inte vara koordinerade, fast ändå måste de det. Varje “individ” är ju alltid several… och i narvalsfallet vet vi inte om det är en person eller flera som är samordnade. Hastigheten på posterna och förarbetet är nästan lite för synkat för att bara var en person… men det är bara spekulation.

2. Yes. Jag har inget emot destruktion så länge det ger sig an de rätta räfflorna. Och i vissa fall räfflor över huvudtaget. Rum, oavsett hur “bra” de än är, mår kanske bra av att slätas ut för att byggas upp på nytt ibland.

Och ja, werebuild.eu lånar inte bara metoder utan till och med faktiska kodsträngar från lulzraidswikis. Dessa formerar en kunskapsbas som är väldigt minimalistisk, på gränsen till protokollartade, som kräver väldigt lite energi för att kunna användas.

Detta väcker frågan om lulz kan uppstå utan serious business att vara annorlunda i förhållande till. Det kan vara värt att minnas att lulz-ex-nihilo som lolcats delvis har bildat sediment på grund av att bilderna traderas som lulziga avbrott i arbetsdagens serious business.
(Detta kan kanske belysas av hur vissa mer organiserade lulztroll har utvecklat mer eller mindre fasta tekniker för att infiltrera olika sammanhang och låtsas vara en del av serious business, för att sedan plötsligt bryta ut i koordinerat trollande for the lulz.)

1. Måste lulztroll vara “koordinerade” (och konspirerande) för att kunna släta ut rum? Jag tyckjer exempelvis att den skitnödiga forumtråden som utsätts för narvalstrolleriet är just precis ett rum, och att det effektivt – om än bara tillfälligt – slätas ut av en ensam krigare.

2. Lulztrollande har onekligen produkter, nätmemer är det tydligaste exemplet, men varför inte erkänna det nästan fulländat destruktiva i att “bringa fascister till knäna” by means of lulz? Upprättandet och bibehållandet av ett slätt rum är ju inte alls uppbyggligt (tack för det epitetet förresten – mycket vackert! ), även om det är en förutsättning för många av internätens grundläggande funktioner (smittspridning/memspridning exempelvis): Rummets släthet gör kopplingsbarheten, därmed produktiviteten och kreativiteten, så hög.

Huruvida ett lulztrollande är något positivt eller negativt beror alltså på vilka räfflor det slätar ut (hur man värderar dem), och vilken produktion själva uslätandet möjliggör. Men jag har svårt att på denna abstraktionsnivå se hur lulztrollandet är produktivt i sig.

—

Vi är oundvikligen på väg mot tanken på ett protokollstyrt motstånd, vad som kanske ibland kan kallas mikrotaktiskt motstånd, eller rentav en molekylär revolution…

Vackra werebuild.eu lånar ju koordineringsprotokoll från exempelvis lulzraider, men bygger in egna räfflor – jo, det är faktiskt en adekvat term här (vilket visar att räfflor inte heller är varken positiva eller negativa i sig) – i form av bl a uppförandeprotokoll (trevlighet, saklighet etc).

Detta är mycket intressant! Både rättshaverister med Sanningen som drivkraft, och motståndsgrupper med en Sak för ögonen, bygger sitt motstånd från en supplementär dimension (n+1). De kan dra igång kraftfulla krigsmaskiner (rättshaveristerna först om de av någon anledning inte är ensamma), men som alltid är underställd en åtminstone mikrofastistisk organisation.

Men motstånd kan också konfrontera makten med protokoll: Motstånd kan organiseras kring en samling praktiker som verkar utslätande – en beredning av marken för ett byggande, för produktion – men som vilket syfte som helst kan koppla upp sig mot och använda sig av. Det är ju inte intressant varför någon vill bekämpa övervakningssamhället, när de anammar motståndsprotokollet. I teorin kan Al-Qaida och organized crime teama upp sig med liberala rättighetskämpar, lulztroll, dryga AFA-aktivister – och vanliga nätälskare – utan att det faktiskt förändrar ett dugg. Bara om moståndskampanjen kräver erkännande av en Sanning för att kunna organisera sig, är det relevant vilka som deltar med vilka syften.

En not: Här är det viktigt att motståndet producerar och engagerar sig i vaga begrepp (“vag” är här menat i en entydigt positiv bemärkelse) som nätneutralitet, öppenhet, och integritet (som en produktiv förutsättning i anslutning till öppenhet, kopplingsbarhet, multiplicitet etc, snarare än den exklusiva rätten till en viss sfär eller något sådant blaj).